Nu har jag provkört MacBook Air strax över ett år och det börjar bli dags att utvärdera det här med applikationshantering och hur bra det egentligen fungerar. Apple och Microsoft har ju lite olika sätt att lösa det här med hur applikationer installeras och hanteras lokalt på maskinen.

Som nybörjare i “Macvärlden” blev jag positivt överraskad över hur enkelt det är att installera applikationer. Apple har gjort verkligehet i begreppet “dra och släpp” då det är precis så enkelt att installera en applikation i mac:en. Nåja, nu är det ju knappast själva installationen som är problemet i windowsvärlden utan uppdateringar, inventering och avinstallation samt de faktum att man ibland står inför läget att två applikationer inte går att installera på samma PC då dom har olika krav ex. java eller .net version osv. -inget sådant i mac, so far so good.

Men så kommer man till läget att man trots allt ändå behöver Windowsapplikationer. Vi kör sharepoint som intranät och jag har verkligen testkört olika browsers men ständigt misslyckats. Det går helt enkelt inte att göra allt som man kan med IE så man blir tvingad över till den applikationen om man ska jobba effektivt. Nästa program är i princip samtliga ut officepaketet. Personligen gillar jag verkligen outlook, man tar för givet att alla mailprogram fungerar som outlook men när man inte kör det saknar man det verkligen. Enkelheten, dra och släppa mail in i kalendern, boka möten, uppföljningar av aktiviteter osv. Jag gav Entorurage chansen som är Microsofts motsvarighet till Outlook men för apple världen men här kan jag bara beklaga att man inte lyckats överföra samma funktionalitet, det hade varit guld! Nu har Entourage en del saker som vanliga outlook saknar som ex. projektaktiviteter som fungerar riktigt bra som stöd och ger en riktigt bra överblick om man ex. jobbar med ett antal case så samlar den mail, kalenderaktiviteter, uppgifter, dokument.

För att lösa problemet finns såklart en hel del olika tekniker, självklart når jag alla mina applikationer över webben genom citrix.com men så kommer den där stunden när man sitter på flyget eller en plats utan internetåtkomst och behöver nå sina program. För att råda bot på problemet har jag provat en hel del olika teknik som ex. cross over för att installera windowsprogram direkt i OSX. Det fungerar rätt ok för vissa applikationer men den mjukvaran är betydligt mer begränsad än traditionell applikationsvirtualisering i microsoftplattformen så jag har lagt ner den då det endast gav mig en hel del administration.

Alternativ två är att köra ett Windowsoperativ parallellt, sagt och gjort. Jag hämtade ner en 30dgr av parallells, installerade vista samt applikationsagenten för streaming applikations så jag fick ner mitt officepaket och alla applikationer lokalt. Nåja, det fungerar men man blir rätt frustrerad som användare med en otroligt långsam virtuell dator. Efter en snabb avinstallation och motsvarande test med VMware gav jag upp med ungefär samma resultat, det går för långsamt! Har man en snabbare maskin kanske man kan bli hyfsat nöjd men i mitt fall med en MacBook Air som i sitt standardutförande är ganska långsam blev det helt fel.

Jag känner mig ändå tvingad att köra Windows i botten för att tillgodose mina behov i form av offline funktionalitet samt kompabilitet med vanliga officepaketet som tyvärr inte har någon bra motsvarighet som sparar i samma format utan att förändra pptx eller docx filer. Sorry open office och allt vad det heter men nu ger jag upp även här. Att det ser gammalt ut i gränssnittet kan jag leva med men när mina presentationer och exceldokument formateras om och blir oläsbara av mina kollegor som kör riktiga office då åker skiten ut.

Sagt och gjort, Vista åker på macen med hjälp av bootcamp som gör det möjligt att välja OS vid uppstart och få native prestanda ut macen. Nu tusan går det faktiskt riktigt fort att köra Vista, hurra! Nu är det bara applikationerna kvar.

MSI – tålamod
Jag går inte på det tricket en gång till att koppla upp mig mot det fileshare med MSI filerna och installera dem i min nyvunna vista maskin. Jag vet att det kommer att sänka min dator så snart jag installerat ett tiotal program, registret växer och snart är jag tillbaka i snigelfart som med parallells eller vmware på min långsamma osX.

Applikationsvirtualisering, är det inte dags att ta tillfället i akt och prova de tekniker som finns på marknaden och se vad som passar mig som användare nu när jag har chansen från en ren dator. De man hör talas om är Altiris SVS, VMware Thinapp, Microsoft App-V, Citrix XenApp med offline funktionalitet. Utan ett labbnät och några fler maskiner är det omöjligt att testa så jag skapar upp några fler maskiner i XenServer där jag kan testköra utan att bråka med min egen dator.

Hurra!!! Applikationsvirtualisering är här för att stanna, MSI paket, vad hette det?! Är det ett skämt?!
Nåja, gillar man att sitta och slita med paket för att sedan skicka ut dem till användarnas datorer och har både hur mycket tid och pengar som helst kan man ju fortsätta med det. Virtualisering helt oavsett lösning ger verkligen omedelbara effekter. Det går snabbt, min dator fungerar som vanligt och det måste ju vara kostnadseffektivt att hantera applikationer såhär snabbt och enkelt när man dessutom inte behöver provköra dem mot varandra. – Jag återkommer till detaljer från mitt test med de olika teknikerna, här finns en hel del att tänka på när det gäller att välja rätt. Alla tekniker har sina styrkor och svagheter även här